- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
156

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att den ena förstått den andra. Han bugade sig
tyst inför det han ej fattade och gick, men i dörren
märkte han, hur hustrun nickade ett ja mot
mannen, hvarvid en hel värld af glädje och hopp
flammade upp inom honom och att han blef större och
kraftigare vid detta utan ord uttalade löfte. Samuel
Lund stängde sakta dörren, men innan det skett,
hade han sett makarne knäböja vid barnets bädd
och luta sina hufvuden intill hvarandra.

Ett tornur som slog i närheten väckte
nattvandraren ur hans tankar. Han räknade slagen
och fann att han drifvit omkring flere timmar. En
sekund var han ledsen åt, att han blott tänkte
på andra, och han erfor något liknande tomhet
öfver sin stora brist, att aldrig kunna känna vrede.
Otåligt jämkade han upp kappkragen till öronen
och rusade genom gatorna, som hade han försökt
springa ifrån sig själf.

Vid hemkomsten var han förargad öfver att
hafva låtit bringa sig ur jämnvikten. Det han sett
i kväll var ingenting särskildt att fästa sig vid.
Olyckor inträffade alla dagar och ingen annan än
den de drabbade, såg en orättvisa däri. Knappt
en bland dem, som nästa morgon läste notisen —
förutsatt att man lämnade plats för en sådan
obetydlighet om den exploderade lampan, skulle
närmare tänka på hvad den innebar. En liten
flicka, ja det var ju synd om henne och föräldrarne,
men hvarför begagnade också förståndigt folk
gasolja, då sådan blifvit utdömd som farlig för länge
sedan? Det var deras egen skuld och saken angick
ingen, allra minst Samuel Lund.

Gästerna hade aflägsnat sig och mörkret fyllde
rummen, då han trädde in. Han trefvade sig fram
till sin säng, som hjälpmadammen bäddat, innan
hon gått, och trampade därunder på glasskärfvor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free