- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
157

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— För tusan! utropade han halfhögt. —
Svanesången är sjungen. — Han hade råkat erinra sig
sin vän Gyllensvan och den stående vitsen om
honom. — Stackars karl, han har det inte trefligt,
känsligt hjärta, godt hufvud, brist på karaktär och
stort geni. Det är mycket för mycket, jag tror,
att jag vet det, jag. — Seså, tänker jag nu på andra
igen!

Samuel Lund sof oroligt den natten och då
han vaknade voro ögonen hopklibbade, som om han
gråtit under sömnen.

På förmiddagen infann han sig jämte en annan
läkare hos Malms. Greta mötte de båda herrarne
i dörren och tiggde med ögonen ett svar af dem.
Någon tröst kunde de ej bjuda henne och tyst gled
hon före dem in. Sven Malm satt vid det skadade
barnets bädd och sökte lugna det. Samuel Lund
betraktade honom i dag med andra ögon än under
natten och fann något halft hos honom. Han
tyckte, att fadren liknade en man, som plötsligt
träffats af en svår motgång och som söker bära
den på ett tillgjordt värdigt sätt men icke ens
delvis förmår fylla den uppgift, han ålagt sig.
Samuel Lund log litet försmädligt när han hälsade,
och en stund efteråt frågade han sig tyst: — Afundas
du den mannen, eller hvad är det? Hans blickar
gledo bort till Greta, som med bägge händerna
hopknäppta öfver bröstet stödde sig mot dörrposten
och andlös väntade sitt barns dom. Hon stod där
vek och hjälplös i sin stumma smärta, men han
hade sett många mödrar stå som hon och han
visste, att ingen sorg varar evigt. Han började
mekaniskt biträda sin följeslagare, men länge
undrade han öfver anledningen till sin plötsliga
förbittring mot en främling.

Läkarne verkställde sin undersökning och ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free