Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för henne, att något ohyggligt inträffat, dessa bleka
ansikten förkunnade det, ehuru hon ännu ej
förstod sammanhanget. Nu var hon ju frisk, svedan,
den elaka svedan, som lämnat ett otäckt minne
efter sig, hade upphört, och nu skulle hon ånyo
tillåtas leka och roa sig. Hon hade längtat efter
detta ögonblick, som blott ett barn kan längta, och
de stora hade lofvat henne allt, hvad hon begärt.
Ämnade de svika sina löften eller var hon inte
frisk ännu? Hennes blick blef mer och mer
ängslig och dröjde vid hvar och en särskildt. Fadren
gömde sig och syntes kämpa med en smärta, som
förvred hans anletsdrag. Modren stirrade på henne,
som om hon aldrig sett sitt barn förut och öfver
lille Karls kinder runno stora tårar. Karin
snyftade i sitt förkläde och från tamburen hördes
halfkväfda röster och ljudet af steg, som smögo undan.
Margit hade glidit ned från stolen för att
skynda till modren, men dennas stirrande blick
skrämde henne. I hennes barnahjärna hade just
denna stund blifvit till det största och bästa, som
kunde ske. Hon hade hoppats, att den skulle
medföra famntag, kyssar och glada utrop och...
nu stodo alla som förstenade. Hon såg osäker
upp mot Samuel Lund och hennes fruktan var med
ens borta. Han var inte blek och drog sig inte
undan, han hade hållit hvad han lofvat. Hon
sträckte armarne mot honom och han lyfte henne
upp i sin famn.
— Du, farbror doktor... du ä’ den bäste af
dem allesammans, sade hon och borrade in sitt
ansikte i hans stora skägg.
Samuel Lund kysste henne tröstande på
hjässan. En stund efteråt lade han det gråtande
barnet i modrens armar. Margit snyftade, så att
hennes lilla kropp skakade och lät ej lugna sig hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
