Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med smekningar eller vänliga ord. Hon hade sett,
att något ej var, som det borde vara, och hon
glömde aldrig de kringståendes miner vid detta
tillfälle. Men fastän hon var söndersliten af gråt
iakttog hon allt och när Samuel Lund beredde sig
att gå, ropade hon:
— Doktor, kommer du igen snart?
— Jaa... det vill säga, nu behöfs det inte.
— Kommer du igen snart?
— Om Margit vill så...
— Margit vill! Du får inte narras för mig.
Det ä’ fult att narras, doktor.
— Jag kommer igen i morgon. — Han tog
allvarligt den lilla handen och behöll den några
sekunder i sin.
— Du ä’ snäll, sade Margit och lutade sig
gäspande mot modrens axel. Ingen kan stå ut
med att gråta öfver något, hvartill hon icke känner
den egentliga anledningen.
På gården stodo gesällerna i en klunga och
samtalade.
— Stackars unge! sade en och skakade sitt
hufvud. — Hon ser ut, så man kan bli mörkrädd.
— Ja, det var otäckt instämde en annan. — Å’
inte ä’ det väl heller roligt för mästarn att veta, att
han var med, när det skedde, hur det nu gick till.
— Hela kinden bara ärr å’ gropar, mumlade
lärpojken. — Usch!
— Å’ ögat sen, det såg ut som ett enda sår.
Ögat var det värsta, inföll den förste.
— Stackars barn, hon kommer inte att få det
muntert.
— Går det inte bort då? frågade lärpojken.
— Brännsår? Den där har då inte reda på
någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
