Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som om han sökt ett lämpligt svar någonstädes
borta i mörkret.
— Ja, hvad skall man eljes göra? Arbetade
de där herrarne under dagen, skulle de vara trötta,
när kvällen kom, och sofva godt. Sömn behöfva
de men inte sprit. Nå, gubben Barkman är
delvis ursäktad, han har redan gjort sitt. Men den
där Gyllensvan till exempel, större krake har jag
aldrig sett.
— Han är olycklig, en fin men sönderbruten
natur...
— Prat! Blir han lycklig af att dricka kanske?
För resten finns det väl flere än han, som haft
det svårt. Men skam åt den som ger sig, det är
mitt sista ord.
Samuel Lund hade en känsla af, att han i sin
följeslagares ögon krympte och blef mindre genom
att söka förklara en sak, som denne hvarken kunde
eller ville begripa. Han ämnade likväl göra det,
men innan han hunnit ordna sina tankar, fortsatte
Sven Malm med vanlig tvärsäkerhet:
— Och har ni själf någon nytta af att sitta
i det där sällskapet, doktor? Att börja med skulle
ni bestämdt se annorlunda ut, ifall ni inte så
flitigt...
— God natt, herr Malm! afbröt Samuel Lund
stelt och vek hastigt om närmaste gathörn.
Sven Malm såg öfverraskad ut, höjde på
axlarne och gick lugnt vidare.
— Den där påstötningen tog, det syntes, sade
han småskrattande. — Gud vet om det inte vore
en god gärning att gifva honom en dufning emellanåt.
Nästa gång Samuel Lund kom på besök, anade
han, att de bägge makarne utbytt sina tankar om
honom. Han kände sig generad, mest därför att
Greta omsorgsfullt undvek hvarje den minsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
