Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antydning och just genom sin ängsliga aktsamhet
ledde hon honom på rätta spåret. När han setat
några minuter framför Margit, reste han sig och
tog afsked med löfte att snart återvända. I
tamburen ruskade han på sig liksom för att aflägsna
något obehagligt och mumlade:
— Jo, jag gör det. — Han gick öfver gården
och in på verkstaden för att bjuda Malm hem till
sig samma kväll.
Sven Malm tackade men svarade nej. Han
var trött och satte inte värde på sällskapslif, sådant
var ett hinder, som tog bort tid och splittrade
hans intressen.
— Se så, vi skola lägga bort titlarne, så gamla
bekanta, som vi nu äro. — Samuel Lund klappade
honom på ena axeln och skrattade inställsamt.
— Nåja, tack skall ni ha, jag kommer, svarade
Sven Malm och skakade vårdslöst hans hand från
sin skuldra.
Samuel Lund bet sig i underläppen men log
icke desto mindre vänligt.
— Klockan sju, ropade han och gick. — Hvad
tusan menar du, min käre Samuel? frågade han
sig utanför porten. — Vet inte, men karlen retar mig.
I vanlig tid samlades de vanliga gästerna hos
doktor Lund, men den vanliga glädjen infann sig
ej med dem. Sven Malm hvarken spelade kort
eller drack toddy och hans närvaro var tillräcklig
att lägga band på de öfriga. Först vid
kvällsbordet togo alla det oundvikliga antalet supar och
ehuru det ej bekom de andre något, blef Sven
Malm upprymd däraf.
— Nå det var roligt, att ni också är en kristen
människa, sade fanjunkare Barkman gillande till
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
