Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därur. Han var stolt öfver sin egen kraft och som
segervinnare ansåg han sig kunna visa ädelmod.
— Ja ja, sade Greta, då han slutat och gick
fram till sin make. — Sven, skola vi hjälpa
honom, säg!
— Hjälpa? Hufvudsumman är alltid att kunna
hjälpa sig själf. Det är mycket nog.
— Jag menar, att vi skola vara vänliga mot
honom. Han behöfver det.
— Har du lust, så pjåska gärna litet med
honom. Jag har annat att tänka på.
En vecka förflöt, innan Samuel Lund kom på
besök. Han var bättre klädd än någonsin förut
och skägg och hår voro nyklippta. Men öfver hans
sätt låg en märkbar oro och rörelserna voro nervösa.
Margit betraktade honom forskande, hon kände
knappt igen sin vän. Så snart hon mött blicken
ur hans ögon blef hon dock tillfredsställd och tog
plats vid hans knän.
— Farbror doktor!
— Ja, liten.
— Hvarför har du inte varit här på många dagar?
— Kära barn, jag har haft annat att göra
under tiden.
— Det säger du bara, farbror doktor. — Hon såg
misstroget på honom och fortsatte sedan
lillgammalt: — Hvarför kommer du inte till mig, när du
lofvat det? Det är inte snällt att bli borta, för jag
är inte bra ännu. Då Karl blundar med ena ögat,
ser han med det andra, men det gör inte jag. —
Hon slöt det friska ögat, men öppnade det strax
igen. — När jag blundar, är det mörkt öfverallt.
Du ska’ laga, att jag ser med bägge ögonen. Jag
är inte bra förr.
— Jag skall försöka, liten.
— Neej, lofva det riktigt säkert, så tror jag dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
