Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamle herrn tog ännu ett steg tillbaka.
— Ja ja, stammade han bragt ur fattningen
af det han sett — det är visserligen förfärligt,
men... men det finns inga föreskrifter vid fall
liknande detta, så... så barnet måste likväl
besöka skolan. Sedermera är det möjligt... men...
men innan beslut fattats, så... ja... tyvärr...
Flickan tryckte sig intill modren och började
snyfta.
— Jag vill inte, de andra barnen skrattade
åt mig.
— Det var illa gjordt af dem, sade den gamle
herrn indignerad — men, som jag redan sagt, hur
gärna jag än önskade det, kan jag inte på eget
bevåg befria någon...
Margit hade hört och borrade under
hjärtskärande snyftningar in ansiktet i modrens
klädning.
— Tillåt mig säga några ord! inföll Samuel
Lund och steg fram ur den vrå, där han hela tiden
stått. Och när besökaren samtyckande böjde sitt
hufvud, tog han helt enkelt denne med sig och
gick ut.
Några minuter efteråt kom han tillbaka och
fann Margit upplöst af gråt i modrens armar. Han
lade lugnande sin hand på barnets hufvud och
sade henne, att hon slapp skolan. Först vågade
hon ej tro honom utan fruktade, att det var en
list för att trösta henne, men snart lät hon
öfvertyga sig.
— Ser du, liten, jag lofvade att läsa med dig.
Och då gick det.
På så sätt blef Samuel Lund Margits lärare.
Två, tre timmar tillbringade han hvarje dag i sitt
värdfolks sal och han upptäckte sig snart äga stora
anlag att undervisa barn. Han kastade sig ifrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
