Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver sin nya uppgift och var tacksam åt, att den
fyllde en del af hans lif.
Sven Malm kände sig högeligen belåten med
allt detta, ty de företag, i hvilka han kastat sig,
lämnade honom ingen tid öfrig att tänka på annat.
— Jag har för mycket i görningen. Min tid
räcker inte till det nödvändiga en gång, mycket
mindre att sysselsätta mig med flickstackaren,
utbrast han en gång ungefär ett år efter den gamle
herrns visit. Och när han sagt det vände han sig
mot sin hustru. — Greta, du, som är hemma, får
hålla Lund varm. Jag menar, så att han hjälper
oss med flickan, någon annan har ju inga händer
med henne. Nämn en gång, när det passar, att
jag skänker efter hyran, den struntsumman spelar
ingen roll för mig numera. På det sättet kvittar
vi. Du kan nog framställa saken, så att den går
i honom. Men akta dig, han är så förbannadt
finkänslig gamla karlen, att man knappt vågar säga
ett ord åt honom. — Han gick brådskande mot
dörren, där han likväl gaf sig tid att stanna och
fortsätta: — Jag tycker, att du gärna kunde bjuda
Lund på middag litet oftare, han behöfver min
själ något ordentligt då och då och så slipper du
sitta ensam hela dagarne. Det är synd, att jag
inte kan hålla dig sällskap, men min tid... Han
var redan ute på gården och slutet af meningen
gick förlorad.
Det stora, lugna leende, som Samuel Lund
och några andra beundrade mest hos henne hvilade
likt solglans öfver Gretas anlete, medan hon halft
frånvarande lyssnade till sin man. De särskilda
orden susade ohörda förbi hennes öron, hon kände
deras ungefärliga innehåll sedan många liknande
tillfällen och vid de olika nyanserna fästade hon
sig ej. Äfven hon var glad åt, att det fanns en,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
