Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkvärdiga uppvaknandet inträffat, började hon
kläda af honom för att byta ut de våta plaggen
mot torra och rena. Och mellan två långa kyssar
skrattade hon.
— Och pappa, som trodde, att jag är ensam.
Jag har ju dig, gossen min.
Lille Sven fäktade med armar och ben och
svarade nådigt.
— Ma... ma. — En kort stund efteråt
tillade han lika nådigt: — Ba... pa.
Greta log högt, en så klok och försigkommen
pojke hade världen aldrig skådat.
Dörren vred sig på sina gångjärn och när
modren såg upp, märkte hon, att Margit kommit in.
— Se där är syster. Pussa på fingret åt
henne är Sven snäll!
Men det behagade inte Sven och när
uppmaningen förnyades, visade han tydliga tecken att
vilja gråta i stället.
— Så får syster komma hit och kyssa lille
bror då. Kom Margit!
— Nej.
Gretas ögon vidgades af förvåning.
— Fy Margit! Skall man svara så?
— Ja, ljöd det lika bestämdt som nyss förut.
— Han har två ögon, men det har inte jag.
— Barn, jag har ju sagt dig, att du inte får
säga så. Du är snart nio år fyllda och måste
tänka dig för.
— Jag skall inte säga det mer. — Margit
stod en stund och iakttog modrens lek med gossen.
Hennes uppsyn mörknade och det ryckte emellanåt
i öfverläppen, som om hon endast med möda
förmått hålla tillbaka en snyftning. När Greta på
nytt såg upp, hade flickan vändt sig så, att blott
den vanställda sidan af hennes ansikte syntes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
