Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnummit, hur hennes röst darrat af undertryckt
smärta, lade sin hand på hennes hufvud. — Hvad
är det Margit?
— Ingenting. — Hon mötte lugnt hans forskande
ögon, hon log till och med.
— Du är väl inte ledsen, liten?
— Hvarför skulle jag vara det?
— Ser du, jag trodde... jag tyckte... det
lät så nyss. — Han vände sig bort för att slippa
se hennes klara blick. — Det var väl bara
inbillning af mig.
— Det var det. — Hon tog ett par böcker
från bordet och räckte honom dem. — Jag har
läst de här, skaffa mig några andra i stället.
— Och du bryr dig inte vidare om, att jag
läser högt för dig?
— Jo... men jag vill hellre vara ensam.
Han gick med hennes: jag vill vara ensam,
ljudande i sina öron. Det hade klingat så
beslutsamt och hårdt, att han icke ens försökt göra någon
invändning.
Margit lefde fram sin tid i det fängelse, hon
valt sig. Bland rosorna, som nu fyllde hela
rummet, gick hon af och an, vattnade dem eller klippte
bort de vissnade bladen. Hon ansade sina blommor
med aldrig svikande omsorg och grät länge när
någon dog. Men då skaffade Samuel Lund två
andra i stället och hon tröstade sig med, att de
nya troligen ej fått plats, ifall de gamla icke flyttats
undan. För det mesta satt hon dock vid fönstret
och såg ut på gatan.
Mellan de fyra väggarne gingo dagarne
oföränderligt lika hvarandra. Dyningarne från den
stora omhvälfningen, som just nått sin kulmen,
studsade maktlösa tillbaka mot det lilla hvita huset.
Och hvilka förändringar, som än vidtogos i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
