- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
212

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nu kommer han, tänkte Margit och en
oresonligt jublande glädje steg upp inom henne.
Något så stort och rikt hade hon aldrig känt förr,
men han hade heller aldrig varit så nära. Hon
hörde steg ljuda ute i förstugan. Sedan trefvade
en hand osäkert efter låsvredet, fann det och
öppnade dörren med en hastig knyck.

Sekunden därpå steg den unge mannen in i
rummet. Hans min var skyggt generad, som om
det första han velat afbörda sig varit en ursäkt
för att han djärfdes göra intrång på främmande
område. Hans mun öppnades, men något ljud gick
ej öfver läpparne, och i hans ögon afspeglades en
outsäglig förvåning, som snart öfvergick till den
missräkning, en skrämmande och obehaglig
upptäckt måste medföra. Hvad han önskat säga sades
ej och hvad han kände behöll han inom sig. Det
ryckte kring mungiporna, som om han varit på
väg att gråta, men han betvingade sig och
ansiktets onaturliga spänning jämnades till ett stelt
afvisande. Han stod ännu med ena handen på
låsvredet och ansträngde sig synbarligen att förstå
en sak, som han fann obegriplig.

Det knäppte i vägguret och han spratt till.
Ögonen blefvo spörjande och han böjde sig långt
framåt som hade han riktigt säkert önskat
öfvertyga sig, att han såg rätt. Så rätade han
långsamt upp sig och blickade med en grymt besviken
mans kyla på Margit. Han bugade sig höfligt men
kallt, tog från golfvet upp hatten, som han tappat
i sin första förvirring, såg ytterligare en gång
osäkert bort till den unga flickan och blef med ens
stel som en pinne. Sekunden därefter var han ute
och det enda Margit kunde minnas var den
anklagelse, hans ögon hårdt och hänsynslöst slungat
mot henne:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free