- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
11

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

in på verkstaden och mottog en grundlig
afbasning.

Dagen därpå föll ett tungt trästycke ned från
en ställning i taket och träffade den snedbente i
hufvudet. Karlen, som hette Söderholm och var
en skicklig arbetare, skadades och blef urståndsatt
att arbeta en kort tid. Sedermera förföljdes han
af en besynnerlig otur. Hans verktyg voro
ständigt slöa eller felaktiga och ett par smärre
olyckshändelser drabbade honom utan att någon lyckades
förklara, hur därvid tillgått.

Samtidigt visade Karl ett mönstergillt
uppförande och steg i omgifningens gunst. Han tycktes
hafva funnit den rätta lösningen till ett af lifvets
mest invecklade problem och mottog på ett
blygsamt och passande sätt det beröm, man var nog
rättänkande att gifva honom.

Lille Sven, som hela dagarne lekte på gården,
hörde också Söderholms otur omnämnas men
förstod knappt hvad saken gällde, tills Karl en
skymningsstund drog honom bakom päronträdet för att
berätta något. Sven gaf ett högtidligt löfte att
aldrig förråda vännen och så fort det skett började
Karl. Det var han, som orsakat alla olyckorna.
Med en slughet, som ingen skulle tilltrott den
halfstora springpojken, hade han satt en fullständig
förföljelse i scen. Nu förmådde han emellertid ej
längre behålla hemligheten för sig ensam, den
brände hans tunga och han måste skaffa sig en
förtrogen. Mellan oupphörliga påminnelser om Svens
löfte räknade han upp sina bedrifter och lämnade
en detaljerad beskrifning öfver, hur han tänkt sig
en fortsättning in i det oändliga.

— För ser du, jag ä’ arg på Söderholm,
hväste han. — Inte för det han hjälpt far din klå
mig, lite puckel dör man inte af, nej men för något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free