Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viss obehaglig uppmärksamhet bland kamraterna,
som gingo samma väg till samma ställe. De voro
redan män för sig dessa tio- och tolfåringar och
ringaktade djupt all slags klemighet. Greta såg,
hur generad Sven blef af att liksom vaktas sålunda
och inställde snart sina morgonpromenader i hans
sällskap. Hon höll honom räkning för, att han
aldrig visade något missnöje utan föredrog
kamraternas ringaktande blickar hellre än att såra sin
mor med en bön om befrielse. Och hon gjorde det
gärna, det var så naturligt, att hon skulle afstå
från något, som gladde henne, ifall det icke roade
honom.
De närmast följande förmiddagarne gjorde Greta
ensam sina promenader bortåt skolhuset. Det var
icke blott det, att Sven fanns där, utan äfven en hel
del annat, som drog henne dit. Minnena, som voro
förknippade med just dessa gator, trängde sig
oväntadt fram, och halft likgiltigt, halft undrande tog
hon emot sina sällsynta gäster. Men den tiden
tycktes henne så aflägsen och hågkomsterna voro
så dimlika, att hon endast med svårighet erinrade
sig sitt forna kringirrande här. Hon kom blott i håg,
att då var hon en fattig som sökte, nu var hon rik.
Hon hade blifvit en annan, hvilken visste hon ej
riktigt... och lika förändrad som hon var hela
trakten. På båda sidor om gatan stodo ännu de
murkna planken och malmgårdens öken låg
skräpigare än någonsin, men alldeles i närheten bullrade
staden och tidpunkten, när husen i långa rader
skulle marschera upp och intaga sina platser, var
lätt att beräkna.
Greta nickade mot det gamla ruskiga
stenhuset nedanför backen som åt en bekant, det hade
sin gifna plats bland hennes minnen. Så måste
hon stanna och öfvertyga sig att hon sett rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
