Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jo, där låg verkligen lykttändarens stege lutad mot
väggen. Nej, att ändå något var som fordom. Sedan
vände hon sig om och såg tillbaka. I malmgårdens
yttersta hörn reste sig skolbyggnaden med sina
stora fönster, bönsalens voro de största, dem hade
Sven en morgon pekat ut. Hon log och kysste
förstulet på fingret ditåt, där satt nu Sven. Och
så snart hon tänkt på honom, visste hon, att för
henne skulle man gärna tillåtas ändra både staden,
landet och hela världen, blott förhållandet mellan
dem bägge alltid blef detsamma. —
När Sven någon gång i framtiden tänkte på
dessa år af sitt lif stodo de för honom som något
ljuft men också litet jolmigt. Han ville ej hafva
gått miste om dem, men han önskade dem icke
tillbaka. Vid denna tid var han osäker och famlade
samt saknade hållning. Den hurtighet, som i
allmänhet utmärkte hans jämnåriga fanns ej hos honom.
Hans sätt var öfverdrifvet blygt, och ehuru han ej
saknade styrka därtill, deltog han sällan i
kamraternas hårdhändta lekar. Af de andra gossarne
kallades han »mamsellen» och erhöll flicknamn,
emedan han ständigt drog sig undan och tillät allt,
blott han lämnades i fred. Sina läxor läste han
utan större intresse, men han ägde för godt hufvud
att blifva efter och ansågs följaktligen vara en
lofvande lärjunge. Mindre motgångar mötte honom
väl, men till all lycka ägde han i modren en, som
bättre än någon annan förstod sin gosse. Till
henne bar han regelbundet sina ledsamheter och
blef lika regelbundet tröstad. Någon större glädje
än att lägga sorgerna på henne kunde han ej bereda
Greta och hon log blott, när han glömt och sprang
sin väg igen.
Svens lif under flera år var ett blankt blad,
på hvilket ingenting fanns att anteckna. Nyfiket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
