- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
55

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptog hans tid, så mycket, som verkligen var gladt
och roligt.

På hösten samma år kom Karl efter sin första
verkliga långtur hem för att besöka modren. Han
hade gjort det förut men blott kortare tider, nu
var det hans afsikt att »lägga upp» ordentligt.
Han hyrde ett rum ute i staden och gick till det
lilla hvita huset hvarje dag. Hans hufvudsakliga
sysselsättning var att förevisa modren och Sven
sin färdighet i rökning och tobakstuggning,
dessutom bjöd han på en utvald samling lögnaktiga
historier, kryddade af med stor omsorg valda
slanguttryck och eder. Skolgossen kände sig imponerad,
men Karin blef otillgängligare för hvar timme och
den öfversvallande förtjusning, hvarmed hon hälsat
sonen, byttes snart i ett surt missmod. Karl blef
stött, fjäskade den ena stunden och grälade den
andra, Karin surnade mer och mer. Så försvann
Karl en kväll utan ett ord till afsked och dagen
därpå låg Söderholm illa sjuk. Det spreds snart
ut, att anledningen var ett grundligt kok stryk,
som han fått sent en afton, och sedan fordrades
ej stor gissningsförmåga att leta ut sammanhanget.
Men efter den dagen var Karl borta och först långt
senare anlände ett bref från Amerika, hvari Karin
erhöll underrättelse om sin son. Han lefde i största
välmåga, stod det, och önskade sin mor allt godt,
men hem till henne ämnade han aldrig komma.
Karin grät i tolf timmar och Söderholm föll
ohjälpligt i onåd, men han var envis och hade redan
lärt sig vänta; alltså väntade han. —

Under vintern sågades päronträdet på gården
ned. Det bar ej frukt numera och i dess krona
funnos flera torra än friska grenar. Sven Malm
dömde ut det och ett par snickargesäller kvistade
af det. Sedan vältades stammen omkull och endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free