Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stubbe höjde sig några fot öfver marken, den
lämnades på Gretas begäran kvar som ett minne.
Hela gården mistade med ens sin hemtrefliga prägel
och det dröjde länge, innan husets inbyggare hunno
vänja sig vid den ovanliga tomheten. Litet senare
lät Sven Malm leda in vattenlednings- och
afloppsrör i sin egendom. — Det kan vara bra att ha
undangjordt, ifall jag bygger själf, sade han. Det
märktes på hans oroliga sätt, att han funderade
öfver något, men han anförtrodde ingen sina planer.
Greta skakade sitt hufvud, som hon ofta gjort förut,
hon tyckte att staden och de många främlingarne
i den kommit henne för nära in på lifvet. Samuel
Lund stängde dörren till sin kammare och blef
vresig, han hatade alla dessa ändringar. Men Sven
fann det hela roligt och när han gjorde det, började
Greta inse, att det som skett nog var det bästa.
Snart var allting färdigt, det lilla hvita huset
sjönk tillbaka i sin tysta obemärkthet igen och
lifvet gick sin vanliga gång. Alla dessa människors
intressen samlades efter hand kring Sven, den
yngste, hans små framgångar i skolan gjorde dem
glada, och hans sorger blefvo deras. —
Vintern töade omsider bort, och en ny vår
randades. Sven Malm talade om ett sommarnöje
och ett sådant blef äfven hyrdt. Nu hade Sven
något att längta till, och han blef mycket glad, när
det bestämdes, att äfven Samuel Lund skulle bo där.
— Då farbror, då ska’ vi prata ut riktigt,
hvad? — Och knappt hade den tillfrågade nickat,
förrän han fortsatte. — Vi ska’ vara tillsammans
hela dagarne, säg! På sjön och i skogen.
— Och hvar skall jag vara? frågade Greta.
Familjen, till hvilken Samuel Lund numera
räknades, satt kring kvällsbordet.
Sven rodnade, han hade särdeles lätt därför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
