- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
66

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mening, men nu greps han plötsligt af ett
brinnande intresse för dessa små lerklumpar, som villigt
lydde hans fingrar. Att han enligt sin åsikt ofta
lyckades framställa, hvad han afsett, saknade
tillsvidare betydelse, men det, att han stundom kände
sig nästan sjukligt upprörd, innan han slutat sitt
lilla verk, kom honom att undra öfver sig själf.
Han hade ibland önskat blifva än det, än ett annat
men aldrig bestämt sig för något visst. Nu
började han ana att tiden för ett val var inne.

Där ute på stenhällen arbetade en gosshjärna
under högtryck. Det var icke blott frågor, hvilka
Sven funnit stora, som sysselsatte den, utan äfven
mycket annat. Och medan fingrarne nervöst klämde
leran, tänkte han på, hur mycket han skulle göra...
sedan, och hvad han ville...

En dag blef han öfverraskad af Samuel Lund.
Doktorn betraktade noga de små lerklumparne,
som till största delen torkat sönder och lågo i
oformliga högar.

— Är det sådant du roar dig med här nere?
frågade han leende.

Sven ställde ifrån sig ett hufvud, ur hvilket
han med en pinne nyss gräft fram ögonen. Han
rodnade, men svarade ingenting.

Samuel Lund lät ännu en gång blicken glida
förbi lerhögarne. Han hade endast ofullständigt
reda på, hur anlag i en viss riktning yppade sig,
men han var en man med snabb uppfattning. När
han sett gossens blossande kinder och fuktiga ögon,
förstod han, att något försiggick inom honom. Det
mötte ingen svårighet att af dessa försök och Svens
oroliga sätt sluta sig till, hvad det var.

— Såå, du tänker bli konstnär, sade han
vänligt.

Sven slöt ögonen, som om han blifvit bländad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free