Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det där är dumheter, afbröt Sven Malm
efter att en stund hafva lyssnat till hans ord.
— Kanske det är ett utvecklingsstadium, som
han bör genomgå, sökte doktorn förklara, men
Sven Malm afbröt ånyo med ett kärft.
— Tusan hvad man har många påhitt nu för
tiden. Pojkar ä’ pojkar och ska’ behandlas som
sådana, det är alltihop. — Han blef lugn igen,
ehuru han kände sig förolämpad af, att sonen
kunnat tänka blifva artist. Det lodräta vecket
mellan hans ögonbryn hade en stund framträdt
skarpare än vanligt, nu jämnades det ut och han
höjde på axlarne. — Skola vi taga en promenad?
frågade han för att genom ombyte af samtalsämne
tillkännagifva, att saken en gång för alla blifvit
slutbehandlad.
Greta stod tigande midt i rummet. Hon
betraktade oafvändt sin make och höll ena handen
hårdt tryckt mot hjärtat, liksom för att hejda dess
oroliga slag.
— Skall du gå med? vände sig Sven Malm
till henne.
— Nej, svarade hon ovänligt.
— Som du vill. — De båda herrarne gingo.
Sven Malm var forceradt munter och Samuel Lund
låtsade grannlaga att ingenting hafva förstått.
Det föreföll, som om alla träffat en tyst
öfverenskommelse, ty ingen sade Sven hvad som skett.
I lycklig okunnighet om, att någon trodde sig hafva
rätt att afgöra hans öde, lekte han vid stranden.
Leran blef lydigare, sedan hans fingrar genom en
rad misslyckade experiment trefvat sig fram till
större färdighet i dess handterande. När han ej
sysslade med sina »gubbar», låg han på rygg, följde
de kringdrifvande molnformationerna med blicken
och tänkte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
