Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lund betraktade honom från sidan. Han såg,
hur nervöst öfverretad Gyllensvan var och började
förstulet granska honom. Hans yttre vittnade om
ett efter Lunds nuvarande begrepp sorgligt förfall.
Trots skymningen, som rådde i rummet, märkte
han, att den andres skor voro trasiga och lämnade
våta fläckar efter sig på golfvet. Gyllensvan hade
antagligen ej haft dem af fötterna på flere dagar,
det var kändt, hur slapp han brukade vara. Kring
benkläderna hängde långa fransar och bonjouren
saknade ett par knappar, utom det att den var
skrynklig och nedfläckad. Det var ej längre möjligt
att hysa några tvifvel, gästen var en fullständigt
bruten man.
Under tiden talade Gyllensvan vidare och Lund,
som hastigt vaknade ur sina funderingar, fann, att
han ej hört en del.
— Den här staden, har du sett på den, hvad?
frågade Gyllensvan men gaf sig ej tid att invänta
svaret utan fortsatte genast. — Den har också
blifvit en annan. Den är nu så förbaskadt fin och
putsad, att personer af vår... ursäkta mig, jag
menar min tvifvelaktiga halt inte längre passa
mellan dess släta husrader. Jag väcker uppseende,
när jag visar mig ute, men på ett obehagligt sätt.
Ser du, jag tillhörde den tid, då gatubelysningen
var dålig och ordningsmakten såg genom fingrarne
med ett litet upptåg, bara det var lifvadt. Allting
är nu så regelrätt och ordentligt och människorna —
man får väl gifva dem det namnet — så korrekta,
att det kväljer mig, ifall jag tittar på dem. Så
länge vi hade våra krokiga gränder och små
smyghål, där man osedd kunde slinka undan och gömma
sig, när det gick för långt ibland, så länge märktes
vi inte. Men nu för tiden kan man inte sticka
näsan utomhus, förrän man är upptäckt, förföljd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
