- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
76

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och beledd. Och alla de där trefliga krogarne, där
vi sutto i skjortärmarne och skämtade, har man
tagit bort. I stället har man gifvit oss något slags
filantropiskt bolagsaktigt... fy fan! Filantropi och
brännvin, har du hört en sådan sammanställning
förr? Det luktar ju modärn statskonst. Kan jag
gå in på ett utskänkningsställe och hänga vid en
disk, jag? Rutger Maurits Bogislaus Gyllensvan
anses för en slarf, men han vet sin plats och
tager vara på den smula, som finns kvar af sin
värdighet.

Gyllensvans öfverretning ökades, men när han
såg, att Lund ville säga något, vinkade han åt
honom att tiga och fortfor:

— Jag föddes till musiker, sedan var det
ingenting mer. Och summan af härligheten, namn,
talang och allt är en försupen kropp, som jag hvarken
orkar kläda eller föda. Och eftersom det inte är
trefligt att lefva under sådana förhållanden går jag
min väg. Du Samuel... nej inte du, men jag
och några andra ha tjänat ut, vi äro ur leken nu.
Vi ha kommit till världen hundra år för sent. Hade
vi blifvit födda i rätt tid, skulle Bellman varit vår
vän och Lidner vår broder. Hela gamla gardet
har knallat sig undan och jag står kvar — ensam.
Gardet dör men ger sig icke, det är i sin ordning,
att jag följer efter.

Lund hade satt sig vid fönstret. Med hakan
mot knogarne och armbågarne mot knäna betraktade
han eftertänksam sin vän.

— Det ligger något i det där, medgaf han —
men...

— Inga men, afbröt Gyllensvan, rädd att låta
honom få ordet. — Kom’ vi inte öfverens om att jag
skulle få prata? — Hvad var det nu jag önskade
säga? Jo, tänk dig såpbubblan. Den är en hel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free