Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att jag i går förmiddag fattat posto vid
Ladugårdslandstorg — det har för resten bytt om namn det
med, ingenting får förbli vid det gamla — i den
lofvärda afsikten att uppbringa en till kroppens
underhåll och näring nödvändig frukostslant. Någon
till myntning användbar bekant syntes ej, i stället
kommer ett medelålders fruntimmer seglande utför
gatan och stryker tätt förbi mig. I och för sig
angick den saken mig ej, man viggar aldrig af
damer, man är väl för fan en gentleman. Men
här vid lag var det något annat. Våra ögon möttes,
hennes och mina. Jag ville först icke tro, att jag
sett rätt, men jag fångade alldeles ofrivilligt hennes
blick och... det var intet misstag, broder. Hon
hade känt igen mig, innan jag känt igen henne.
Det var hon, och hon föraktade mig. Hon hade
sett mina trasiga skor och min fläckiga bonjour
och till på köpet, att jag stod utan ytterrock i
kylan. Hon dömde och fördömde. Senare skrattade
jag åt alltihop, men då var jag djupt, förkrossande
olycklig. Hvarje tanke på upprättelse var utesluten,
hvarje försök till en förklaring omöjligt. Och i de
ögon, som jag tillbedt så länge, läste jag hennes
stormande glädje öfver att hafva försmått mig,
medan tid var.
Gyllensvan torkade bort de frambrytande
svettpärlorna från sin panna. De vackra men utbrunna
ögonen glänste fuktiga och hans aristokratiskt smala
händer famlade i luften, som om de sökt ett stöd.
— Du inbillar dig kanske, att det där knäckte
mig? frågade han. — Äh, du vet väl, att jag aldrig
frågat efter andras tankar och tycken, jag är ju
konstnär. Nej, men min sorg öfver att se den kvinna,
hvars bild jag ständigt burit i mitt hjärta, vara fet
och oformlig, det bröt mig, som hade jag varit ett
visset rö. Inser du, hvad det vill säga att brutalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
