Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag känner ännu skadefröjden värma mig. Eller
menar du verkligen, att jag skulle lämna någon
tvätydig månglare med andans gods rätten att
förvandla tonskapelser skrifna med mitt hjärteblod
till flottiga banksedlar. Då har du glömt, hvem
jag är. — I går var min stora dag och jag fick
klart för mig att Krösus på sitt bål var en
fattiglapp mot mig bredvid mitt. Jag har diktat och
ingen skall någonsin veta det. Nu går jag att
släcka branden i mitt inre.
Nedanför på gatan hade en lykta blifvit tänd
och ett blekt sken föll in i rummet. Lund satt
alltjämt och betraktade vännen, under det en känsla
af hjälplöshet steg upp inom honom, snörde samman
hans strupe och tvingade fram tårar i ögonen. Han
lade märke till den hektiska rodnaden på
besökarens kindkotor, feberglansen i hans ögon och de
häftiga rörelserna. Och som han satt där och
lyssnade till Gyllensvans ord, hvilka utan afbrott
störtade öfver de torra läpparna, började han förstå,
att den andre stod inför något ödesdigert. Han
hade en fråga på tungan men hann aldrig göra den.
— Sådant där talar man inte om, påstås det,
sade Gyllensvan litet otåligt. — Jo, jag kan göra
det. Denna gång har jag fattat ett oryggligt beslut.
— Säg ingenting! skrek han häftigt, ty Lund hade
gjort en lätt rörelse. Han sprang upp, stod en
stund framåtlutad och stirrade misstroget på sin
värd, men då denne satt orörlig, drog han en suck
af lättnad och fortsatte. — Vet du, hvad som gaf
mig styrka till det? Jo hon... nej låt oss gå
i ordning med frågorna. — Han skrattade ansträngdt
och nickade åt Lund liksom för att göra honom
särskildt uppmärksam på det som skulle följa. Så
snart han såg, att åhöraren blifvit nyfiken, talade
han rastlöst vidare. — Saken var helt enkelt den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
