Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem en under hvardera armen gick han ut i vattnet.
— Farväl, gamle gosse! Du var en god kamrat
och en trofast vän, jag tackar dig! — Vattnet steg
honom till midjan och han sträfvade vidare genom
glittergatan.
Lund stod orörlig som en bildstod. Han såg
utan att fatta och hörde utan att begripa. Först
när han förnam ett plaskande långt ute i sjön,
återfick han sin synförmåga. Och då var där intet mer
att se än några stora ringar, hvilka bredde ut sig
från en gemensam medelpunkt, och så tyckte han
sig hafva ett oredigt minne af en röst, som jublande
ropat ett par ord. Han vaknade med ens till insikt
om det som händt och tog sig spörjande öfver pannan.
— Requiescat in pace! tänkte han och tårarne
stego honom plötsligt upp i ögonen. Han hade
ännu icke fått klart för sig, hvad han gjort, och
han skakade en lång stund sitt hufvud. Det enda
han kände var ett oändligt medlidande för den
döde. Han blottade sitt hufvud och mumlade sakta:
förlåt oss våra skulder, såsom vi ock förlåta dem
oss skyldiga äro! — Han vände långsamt tillbaka
och trefvade sig uppför sluttningen.
Uppe på åsen stannade han och såg mot
stadens djupsvarta massa, öfver hvilken torn och spiror
höjde sig likt hvassa huggtänder. De tusentals
gaslågorna färgade himlen ljus på en vid omkrets ofvan
den och ett entonigt, sjungande buller nådde hans
öron, så ofta det ej blåste. Samuel Lund såg mörkt
dit bort, sedan vände han sig om och betraktade
vattenytan. Han urskilde knappt något, ty grenar
och stammar skymde utsikten, men mellan dem
skimrade månens glittergata, bron in i det oändliga.
— — —
— Nu vet jag, sade Samuel Lund, när han
lämnat sin bädd nästa morgon. Så fort han kastat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
