- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
88

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en del kläder på sig, tog han plats vid skrifbordet
och började skrifva. Han var så upptagen af sitt
förehafvande, att han ej hörde Karins knackning
på dörren, och när hon diskret öppnade den, slängde
han ett vresigt: låt mig vara i fred! öfver axeln
bakom sig. Karins ansikte erhöll ett stramt
uttryck och hon drog sig tigande tillbaka.

När han slutat sitt morgonarbete, fullbordade
han brådskande sin toalett och skyndade sedan att
lägga tvänne bref i närmaste breflåda. Hela dagen
var han nervös och gick oroligt af och an i sitt
rum. Han kände, att han stod inför en vändpunkt
i sitt lif och sökte ordna sina tankar. Som det
skett många gånger förut bröto stämningar och
hugskott in och bringade oreda i hans arbete, men
med en otålig hufvudskakning dref han dem på
flykten. Hans feberaktiga ifver att komma till
klarhet med sig själf hjälpte honom förbi
svårigheterna. Under det förflutna drog han ett streck
och summerade ned hvad som fanns. Det blef ej
mycket, han hade att räkna sig till godo, ty han
var hårdhändt och satte inga plus vid tvifvelaktiga
värden. Han gaf sig heller icke lång tid till
sökande efter bortglömda sådana, han hyste ingen
barmhärtighet för sitt eget jag.

— Litet eller intet, sade han kallt. — Femtio
år bortslarfvade, alltså måste framtiden godtgöra.

Han rökte en oerhörd mängd tobak den dagen,
och hvar gång han stoppade sin pipa, pratade han
halfhögt. Då den blifvit tänd igen, teg han och
tänkte. När kvällen kom var han öfverens med
sig och glad åt, att han verkligen visste, hvad han
ville, föresatte han sig att äfven göra det.

Fyra dagar efter de båda brefvens afsändande
anlände svaret på det ena. Samuel Lund mottog
det ur Karins händer och tvang sig att uppskjuta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free