- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
92

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förändring skulle ske utan strid, men inför de
farhågor, som nu stormade emot honom från alla
sidor, blef han skrämd.

— Det var ju helt enkelt barnsligt allt detta.
Vid femtio års ålder har en man antingen nått
kulmen af sin bana eller ännu hellre afslutat den.
Blott en svärmare inbillade sig, att man då började
på nytt. Hvilka voro för öfrigt hans planer? Att
vikariera för en läkare och kanske snart tvingas
lämna platsen åt en annan. En klok karl utsatte
sig icke frivilligt för ett nederlag och ett sådant
blef det, att vända tillbaka och fortsätta samma
lif som han själf dömt ut. Det lugnaste liksom
det säkraste blef att vandra vidare i de gamla
hjulspåren. Hvad han hade visste han, men det, som
skulle följa, kände ingen. Här trifdes han ock bland
de goda vännerna...

Samuel Lund skakade beslutsamt sitt hufvud
och klippte af den långa rad med invändningar,
hvilka han anade vänta sig. Utan att hafva
klart för sig, hvilka krafter, som arbetade i hans
inre, gaf han sig fullständigt i deras våld. Han
gjorde en hastig jämförelse mellan sig och Sven
Malm och den utföll icke till egen fördel. Men
gällde det att likna honom i energiutveckling, ville
han det.

— Jag vill, sade han kort och tillrättavisande.

Men upproret rasade fortfarande inom honom.
Tankarne lydde ej maktspråk och så kom annat
till. Ehuru han blundade därför, såg han Gretas
vänliga ögon och det var omöjligt att icke höra
Svens snyftningar. Tusen små fina trådar bundo
honom vid detta ställe, det gamla huset var hans
hem, det enda han ägde. Men han såg äfven Sven
Malms oberörda min och tänkte nästan förargad:
— Den skall då inte sakna mig. — En lång stund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free