- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
93

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afundades han Sven Malm dennes kyliga lugn inför
allt och alla. — Han är stark, han, sade Samuel
Lund — ty han äger ett mål och bryr sig ej om
något annat. Nå, äfven jag har ju mitt...

Han gjorde återigen en tvär kastning med
hufvudet och tanketråden var afsliten. Men kring
honom myllrade känslor och stämningar, hvilka
alla begärde att blifva hörda. Och när han ej
brydde sig om dem skreko de öfver hvarandra.
Bäst det var började tankarne syssla med
Gyllensvan, som nyligen blifvit följd till sin graf. Men
den urspårade musikerns död föreföll honom som
minnet af en elak dröm, så långt borta i tiden
tyckte han den ligga. Den tillhörde ett förflutet,
utgjorde så att säga punkten efter dess sista
mening. Den tragiska händelsen hade slungats in
i hans lif, kommit honom att just nu vakna ur sitt
dåsiga välbefinnande och fatta ett beslut. Också
utan den skulle han nått samma resultat om än
litet senare, men den hade visat det farliga i att
taga dagen, som den kom. För att göra det
fordrades en del egenskaper, som han saknade, och
utan dem slutade det hela med en katastrof.

— Jag skall åtminstone kunna säga, att jag
velat något, om jag också inte lyckas utföra det.
— Han sade det högt och kände igen den gamle
Samuel Lund på sitt trötta tonfall. Då greps han
af den vrede, som förtviflan föder, och ropade åt
väggarna bredvid sig och taket ofvanför. — Jag
vill, jag vill, jag vill.

Nästa morgon var han lugn och tänkte nyktert.
En stor missräkning drabbade honom dock genast.
Han företog sig att räkna öfver sina kontanta
tillgångar och såg därvid, att de beställningar han
gjort och hvilka måste honoreras öfverstego dem
med en summa af ett par hundra kronor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free