Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessutom erfordrades ytterligare minst tusen kronor.
Samuel Lund log bittert vid tanken på, att han
kvällen förut jämfört sig med Sven Malm, denna
skulle icke snafvat på en penningfråga. Han stod
handfallen inför den svårighet, som mötte, och
dystert sporde han, ifall detta var skeppsbrottet?
Han sökte svaret lika ängsligt som en girigbuk en
tappad dyrbarhet och fann ingenting. Med ens
började han småskratta. Han hade redan skrifvit
till sin bror, affärsmannen, och begärt ett lån.
Något svar hade visserligen ej anländt och... nej,
nu ville han ej låta nedslå sig. Därmed började
han trefva efter ursäkter för broderns handlingssätt
och hittade massor af sådana.
En stund jonglerade han med dem, men så
växlade hans sinnesstämning på ett ögonblick. Det,
som nyss förefallit naturligt, blef plötsligt
motbjudande. Det var ofint att dyka upp hos en till
hälften bortglömd bror, låna pengar och försvinna
igen. Han kände det som en verklig förödmjukelse
att nödgas begära något af denne broder, som
han under vanliga förhållanden icke skulle frågat
efter. Men de sista dagarne hade lärt honom,
att den, som önskar nå ett visst mål, sällan har
många vägar att välja. Antingen borde han
hänsynslöst knuffa undan andra eller också beskedligt
finna sig i att blifva trampad och vänta, tills man
lämnade honom plats. Är man stark, går man
rätt fram, är man det ej, väjer man för mötande
och klifver åt sidan för dem, som springa förbi.
Han räknades ej till de starka, han fick nöja sig
med de vägar, som stodo honom öppna. Ville
han något, blef det första villkoret att själf trampa
ned sin stolthet och taga hvad han behöfde, där
det kunde fås.
— Jag måste ju, sade han. Och som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
