- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
110

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att knoga en liten bit utefter den andra. Det kallas
att följa den gyllene medelvägen.

Hela tiden, medan han talade, såg han bort
mot öppningen mellan de båda brandgaflarne. Solen
hade nyss gått upp och belyste svagt den ena,
skänkande den en varm färgton.

— Hvad jag vill säga dig med detta? frågade
han. — Jo, att du måste välja din väg snart. Du
har ingen tid att förlora. Och när du valt, följ
den utan tvekan! Antagligen begår du ett misstag,
det göra nästan alla. Nå så byt om... fort...
fort! Det farligaste du kan möta är den stund, då
du säger dig själf: för sent. Jag vet det, jag, som
sagt det. Fäst dig inte vid, att lifvet lurar bakom
hvarje gathörn, och bäst det är kommer tassande
på mjuka kattfötter med sin knif och sitt lömska:
gåtans nyckel eller... det andra. Gå... gå... gå,
kanske du hittar ett mål. Men glöm heller inte,
att knappt någon ostörd tillåtes gå sin egen väg!

Sven stod med nedböjdt hufvud och ansträngde
sig att fatta. När Samuel Lund ej yttrade något
mer, såg han upp och sade, under det ett solljust
leende bredde sig öfver gossansiktet.

— Farbror, jag tror, att jag vet, hvart jag
vill gå.

— Du tror och vet, det är mer än en
människa behöfver. Jag frågar inte, hur du tror eller
hvad du vet, ditt svar kunde kanske narra mig att
säga något, som kom dig att tvifla. Du är lycklig,
Sven, ty du tror så mycket och vet så litet. —
Nej, det var inte alls detta, jag tänkt säga dig,
men jag har likväl gjort det. Det beror väl på...
ja, på hvad? Nå, du såväl som andra får nöja dig
med smulor och affall, det är nyttigt att lära sig
svälta. — Så, nu orkar jag inte säga mer, farbror

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free