- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
109

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

går åt höger och den andres åt vänster. Det är
fruktlöst att fråga och enfaldigt att svara, man vet
blott, att slutet sällan håller, hvad början lofvar.
Andligen äro vi barn äfven med kala hjässor eller
grått hår och tåla ej vid annat än dibarnsdieten,
därför måste den, som inte vågar tänka själf hafva
tron till nödfallshjälp. Och likväl gå många vilse.
Man kan förstås likt den kompakta majoriteten
följa med strömmen, det är bekvämast. Den, som
sofver, syndar sällan och ett mindre ondt är ju att
föredraga framför ett större. Men de, som födts
att vara vakna, hur skola de förhålla sig? För
dig, Sven, är det illa ställdt. Du är så vek och
böjlig, du måste lära dig tro med urskiljning.

Han tystnade och sökte i sitt minne. Där var
en hel del han föresatt sig att säga Sven, innan
han reste, men han lyckades knappt erinra sig
något.

— Jag säger dig det här, emedan du i vår
för första gången begår nattvarden, återtog han —
och därvid får lofva något, som du inte kan och
ingen begär, att du skall hålla. Din hud behöfver
garfvas och ditt sinne härdas, ty du skall blifva
en människa bland andra människor. Du skall
snart se lifvet sådant det är och icke sådant det
borde vara. Nu vill jag varna dig för medelvägen.
Ser du, bredvid hvarandra löpa tvänne vägar,
benämnda den smala och den breda, och utefter dem
traska lifvets fotgängare, det vill säga än hitom,
än bortom gränsen mellan godt och ondt. De
flesta gå utåt den breda, den är lättast. Men så
fort de beskedliga se, att de kommit in på den,
blifva de rädda och kila tillbaka till den smala. Snart
drifvas de dock af någon liten skräpomständighet att
gå ett stycke på den breda igen. Det göra de rätt
gärna och sedan tro de sig utplåna skulden genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free