Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framtidssyner, hvilka dock genast kväfves bland
monsternas myller, och af allt blef intet.
Hela eftermiddagen trafvade han lik en i sin
bur instängd björn af och an. Han visste, att det,
som måste göras var oundvikligt, men han ville
åtminstone skänka sig den fattiga tillfredsställelsen
att uppskjuta allt till sista minutens yttersta sekund.
När den kommit, satte han sig ånyo för att börja
sitt tunga arbete.
Det knackade på dörren, omedelbart därefter
trädde Sven Malm in.
Samuel Lund hade rest sig och nickade en
hälsning mot honom.
Sven Malm tog plats i soffan, stödde händernas
innersidor mot låren och satte sig framåtlutad för
att riktigt kunna iakttaga den andre.
— Jag vet inte, hur man bär sig åt i ett
sådant här fall, började han — men jag vet precis,
hvad jag vill. Det har gått galet för dig på något
sätt, kan jag förstå. Du är missnöjd och ledsen,
det syns långa vägar. Det är förstås pengar?
Samuel Lund mätte golfvet med långa steg
utan att svara.
Sven Malm tog hans tystnad för ett
medgifvande och frågade rakt på saken:
— Hur mycket behöfver du?
Det ryckte till i Lunds ansikte, men han sade
ingenting.
— Ett... två... tre tusen? Var inte
buskablyg utan sjung bara ut!
Samuel Lund stannade och gjorde ett fruktlöst
försök att ordna sina tankar.
— Ett hva’? — Jaså inte. Två då?
— Det räcker godt, pustade Samuel Lund
otydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
