Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på alla. Endast Karin föreföll oberörd och utbrast
beundrande:
— Bevare mig väl så fin doktorn blifvit i en
hast, precis som en brudgum.
Man drog knappt på munnen åt henne, och
timmarne gledo bort under tystnad. Det
förestående afskedet blandade litet vemod i hvarje
yttrande, ty först nu förstodo dessa fyra, hur mycket
de varit för hvarandra. Samtalet fördes trögt och
långa pauser uppstodo litet emellan. När de hotade
att blifva för långa, logo alla ursäktande men sade
ingenting. Omedelbart efter måltidens slut reste sig
gästen, han ämnade hålla ett tal och öppet säga,
med hvilken saknad han skildes från sina vänner.
Han fumlade litet med glasögonen, en skymmande
imma hade plötsligt bildat sig på dem. Så snart
han blifvit färdig med sina förberedelser, började
han, och hela det långa tal, han föresatt sig att
hålla, räknade blott fyra korta ord:
— Tack... tack för allt!
De klingade allvarliga öfver bordet och drucko.
— Det var mycket mer, jag ville hafva sagdt,
yttrade Samuel Lund dämpadt — men ni få vara
nöjda med det, som blef af.
— Tack själf, bror! inföll Sven Malm och
hans stämma hade en djupare klang än vanligt.
De bägge männens händer möttes i en fast
tryckning, och de blickade hvarandra in i ögonen.
Sedan gick Samuel Lund bort till Greta och fattade
hennes hand, som han tryckte mellan sina. Det
var en massa ord, som trängdes på hans tunga,
men intet af dem sades.
— Hvarför kom inte en sådan kvinna som ni
i min väg, medan det var tid? frågade han halft
för sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
