Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle hämta Sven i skolan och ledsaga honom
till fadren.
Söderholm förenade sig med kamraterna.
— Jag minns en gång för många år sedan,
sade han säfligt. — Precis som nu stog’ vi också
här några stycken. Den gången gällde det
flickstackarn. Jag ä’ den ende kvar sedan den tiden,
å’...
Men ingen ville höra honom och en gesäll
afbröt:
— Undrar just, hur det ska bli’ nu?
— Gå hvar å’ en till sitt, sade förmannen
myndigt — det få vi alltid se.
Karlarne klefvo långsamt in på verkstaden
och ställde sig vid sina bänkar. Men de hade
knappt fattat verktygen, förrän de lade dem ifrån
sig och bildade några grupper, där hvar och en
sakta sade sin mening om det inträffade.
Förmannen lät dem hållas och gick med allvarlig min
omkring i lokalen. Det föreföll, som hade han
värderat hvarje särskild sak, åtminstone gjorde han
täta anteckningar på ett solkigt papper. — Allt
skulle blifva annorlunda nu, tänkte han — och
bar han sig klokt åt, kanske han fick öfvertaga
verkstaden med materiel och tillbehör för billigt
pris. Han höll nog af sin principal, men han var
också människa och behöfde lefva. —
Greta hade halfsprungit genom gatorna. Hon
var förvirrad och sökte samla sina tankar, men
hvar gång hon trodde sig på väg att ordna dem,
kom något emellan. Den första skrämseln vek
efter hand, och när hon bemödat sig därom
tillräckligt länge, lyckades hon intala sig, att det nog
inte var så farligt. Hvad hade man för öfrigt sagt
henne? Att mannen skadat sig och blifvit förd
till sjukhuset. Åh nej, farligt var det nog icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
