- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
129

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kring henne pulserade lifvet som vanligt.
Åkdon skramlade öfver stenläggningen, människor
kommo och gingo. Staden bullrade,
fabriksskorstenar bolmade rök mot höjden och ångslupar
väsnades vid kajerna; ingenting var ändradt och icke
en bland de mötande gaf akt på henne.

— Åh nej, åh nej! mumlade Greta — det är
inte farligt... åh nej! — Hon såg ängsligt
frågande på en förbigående, men denne märkte det
ej. Hon inbillade sig, att det var ett godt tecken
och styrkt däraf skyndade hon vidare.

I sjukhusets vestibul vände hon sig till en
sköterska och sporde efter mannen. Den tillfrågade
visste ingenting men följde henne ett stycke och
visade vägen. Greta gaf ej akt på omgifningen
och glömde tacka för hjälpen, när slutligen en
annan sköterska tog henne om händer.

— Är det... är det...? — Hon fullbordade
ej sin mening men blef det oaktadt förstådd.

— Jo, svarade den andra allvarligt — hvarför
skulle vi dölja det?

— Åh nej... åh nej...!

Sköterskan böjde deltagande sitt hufvud och
tecknade åt henne att följa sig.

— Åh nej, stammade Greta frånvarande —
åh nej! — Hon märkte ej, att hon gjorde det, lika
litet som hon märkte, att en dörr öppnats framför
henne. Hon steg in, famlade efter ett stöd och
fann det i en läkares utsträckta arm, utan den
skulle hon sjunkit ihop och blifvit liggande på
golfvet. En tidrymd — kort eller lång, det visste
hon icke — voro hennes ögon slutna och hon
hängde hjälplös mot den arm, som höll henne uppe.
Var det verkligen möjligt, att mannen därborta
var hennes make? Hon erinrade sig bestämdt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free