- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
137

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plats, hvarifrån han aldrig med hennes medgifvande
skulle flyttas. Han var en, som man kom i håg,
när ensamheten blef för tryckande, han... Nej
men hvilka vägar gingo hennes tankar?
Ensamheten, hon ägde ju sin Sven. Skymningen föll och
bredde varsamt sin mörka slöja öfver föremålen
kring henne. Hon märkte ingenting, med halföppna
läppar och strålande ögon log hon ut i rymden och
tänkte på sin stora, präktiga gosse.

Dörren öppnades och Karin trädde in, som
hon gjorde vid ungefär samma tid hvarje kväll.
Hon yttrade aldrig något, hon visste i förväg, hvad
som skulle göras. Men en afton öppnade hon sin mun.

— Kors, sitter frun i mörkret? — Det var
visserligen en fråga, men Karin väntade intet svar
utan gick att tända lampan. Så fort det verkställts,
vände hon sig åt dörren, hvilken hon mot vanan
lämnat öppen efter sig, och sade utåt tamburen —
Kom in du!

En förlägen hostning hördes, strax därpå klef
Söderholm öfver tröskeln.

— Go’ afton frun! — Han bugade sig och för
att vinna tid upprepade han sin manöver flera gånger
å rad. — Jo nu ä det som så... joho... jaha...
det lät som om någon lagt igen ett lock i hans hals
och han tystnade tvärt.

Greta anade, hvad denna oväntade påhälsning
af en bland mannens forna arbetare ägde för
betydelse. Hon nickade uppmuntrande mot Karin och
denna, som ett ögonblick sett brydd ut, hämtade
genast mod.

— Jo ser frun, sade hon — det ä’ väl så godt
att låta’n få sin vilja fram, annars går han åt.

— Jo nu bygger dom så, att en fattig arbetare
har råd å’ gifta sej, bifogade Söderholm med ett par
af de obligatoriska bugningarne — därför tycker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free