Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å’ så heter hon Marta. Men nu har hon varit
straffad... bara ett par månader... å’ det ä’ ju
inte farligt, det kunde ha varit värre.
Greta hade ofrivilligt tagit ett steg tillbaka.
— Nej men, sade hon sakta och lyfte
afvärjande händerna framför sig.
— Det sa’ jag henne också, yttrade Karin i
en helt annan ton — men hon var envis, stackars
människa. Hon var här i förrgår å’ såg frun gå
öfver gården, å’ då trodde hon... Men man vet
väl hur det ä’, har en gjort något galet, blir det
galet, å’ hon kan inte begära bättre. Det ä’ väl
inte värdt att tala mer om den saken.
För Greta dök något länge sedan bortglömdt
upp. Hon betraktade den stora, groflemmade
kvinnan, som tanklös och säker stod midt i rummet,
och erinrade sig, hur också hon en gång varit
olycklig. Det ryckte och slet kring Gretas mun och
med en af de impulsiva omkastningar, som vid vissa
tillfällen utmärkte henne, sade hon:
— Bed Marta stiga in, ifall hon väntar! —
Det hade kommit en kylig skärpa i hennes röst och
rörelserna voro afmätta, när hon vände sig ifrån Karin.
Denna, som ej föreställde sig annat än, att en
person i matmodrens ställning ville se den stackars
fallna varelsen och möjligen godhetsfullt förklara
anledningen till afslaget, som skulle följa, fann det
nu vara på sin plats att visa en smula medlidande.
— Vet frun, det tjänar ingenting till, sade hon
litet beskyddande — det ä’ allt synd om henne ändå.
Greta tyckte, att det låg något öfvermodigt i
rösten och den säkerhet, hvarmed Karin förde sig.
De porslinsblanka ögonen, som saknade hvarje
uttryck, blickade trovärdigt rätt fram och de kraftiga
armarne höllos korslagda, medan deras ägarinna
stod och vaggade på höfterna. Det skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
