Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orätt att betvifla hennes uppriktighet, hon hyste
verkligen ett slags nedlåtande välvilja för den andra.
— Hon har glömt, tänkte Greta och redan
innan hon sett Marta, greps hon af ett häftigt
begär att hjälpa och ställa till rätta.
Söderholm hade emellertid öppnat dörren och
ut i tamburens mörker till en osynlig åhörarinna
slängt en uppmaning att »raska på».
Öfver tröskeln trädde en omkring trettioårig
kvinna och stannade med framåtböjdt hufvud.
Ansiktets drag voro som täljda i hårdt trä, det uttryck
de en gång fått, skulle de för alltid behålla. Håret
låg slätt bakåtstruket, hopfästadt till en enkel knut
i nacken, axlarne voro uppdragna, liksom hade
hon genast från början intagit försvarsställning.
Gestalten var satt och den svarta klädningen utan
minsta prydnad hängde lös kring kroppen. Hon
hälsade ödmjukt men utan kryperi, hon väntade
sig synbarligen ej mycket af besöket, det var något,
som hon gjorde mer för att tillfredsställa krafvet
på handling än med synnerligt hopp om ett resultat.
Det första intrycket blef, att hon var
frånstötande, måhända elak. Men man såg snart, att
en vild ångest lurade på botten af hennes bruna
ögon. Den låg där färdig att bryta fram men hölls
tillbaka, hon hade lärt sig misstro och ansträngde
sig att dölja det.
— Ni... ni heter Marta? frågade Greta
inledande. Hon hyste medlidande för denna kvinna,
som tigande stannat vid hennes tröskel och bidade
sin dom.
Marta böjde jakande sitt hufvud.
Greta önskade att hafva hört hennes röst, hon
trodde, att ljudet däraf skulle gjort ett beslut lättare.
Jag vet... jag vet... Karin har sagt mig...
Greta sökte fruktlöst efter ord och häjdade sig hastigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
