Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minnesmärke från en tid, då man nöjde sig med fyra
släta väggar, blott de voro tillräckligt solida att
utestänga kölden. Dess façad var söndersprucken
och de tre vindskupor, som krupit upp på taket,
hotade att när som hälst störta ned och krossa en
oförsiktig fotgängare; tiden hade med ett ord farit
illa fram med det.
Under sina promenader, hvilka numera ej
företogos allt för ofta, hade Greta fästat sig vid
byggnaden, som i flera afseenden liknade hennes eget
hem. Det stod precis som den lilla vänliga kåk
hon bebodde i vägen för trafiken och förbigående
slungade ofta vredgade blickar däremot, ty sedan
allt i denna stadsdel blifvit rätlinigt, väckte hvarje
afvikelse från de en gång fastställda formerna
förtrytelse. Men för Greta var det ett minne från gångna
tider och hon betraktade det med en väns ögon
så ofta, hon gick förbi.
En eftermiddag — hon skulle aldrig glömma
den — kom hon utför gatan på sin vanliga
promenad. Redan på afstånd såg hon, att en mindre
folkhop samlats utanför den sneda porten, dit tre
nötta trappsteg ledde. Hennes första tanke var,
att en olyckshändelse inträffat, och hon ämnade
vända för att slippa se något sorgligt, men så hörde
hon, att det skrattades och att skämtsamma
anmärkningar utbyttes där borta. Hon gick närmare
och stannade ett stycke från mängden. En del
personer gingo leende eller skakande sina hufvuden,
men andra kommo i stället och stodo en stund,
innan de i sin ordning aflägsnade sig. Närmast
trappan hade en flock; några tjänsteflickor, tre fyra
gardister och ett tjog barn i olika åldrar fattat posto
och lyssnade till en arbetsklädd karl, som stod i
portöppningen och därifrån berättade något. Greta
tog ytterligare ett par steg och stannade i sista ledet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
