- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
153

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Joo, sade karlen i porten, synbarligen
smickrad af att utgöra medelpunkten för allas blickar —
dom ä’ ordentligt vräkta. Hyran har inte blifvit
betald på flera månader å’ därför så tyckte
byggmästarn, att dom ingenting hade här att göra längre.
Han sa’ åt mej...

Greta brydde sig ej om att åhöra fortsättningen
utan såg mellan tvänne hufvuden framför sig in i
portgången. Där stodo två stafflin vårdslöst lutade
mot en vägg, nedanför skymtade en koffert och
konturerna af diverse annat, som hon ej visste hvad
det var eller hvartill det skulle användas.

— Si huset ska rifvas straxt på nyåret,
återtog karlen, han var tydligen beredd att lämna
hvarje upplysning man begärde och flere därtill.
— Det står i vägen för gatan, vet jag, å’ har blifvit
expo... ex... hva’ heter det nu igen?

— Exproprieradt, föreslog en skrattfylld stämma.

— Så var det, exprodieradt... alldeles riktigt.
Men därför tycker inte byggmästarn, att han
behöfver låta dom bo kvar alldeles gratis, för dom var
oppkäftiga, när han kräfde på hyran. Å’ så sa’
han åt mej att bära ut sakerna å’ sätta ett
hänglås för dörren, medan dom var ute ett tag i middags.

Greta hade bevittnat mer än en vräkning,
särskildt innan stadsdelen blef så fin och putsad som
den nu var, och hon hade alltid gripits af
beklämning, hvar gång hon sett en hop oftast värdelösa
bohagsting, hvilka trots sin torftighet representerade
en hel familjs egendom, utflyttade på en gård eller
trafvade öfver hvarandra i en vedbod. Vid detta
tillfälle fanns visserligen ingenting ägnadt att väcka
vekare känslor, det låg tvärom något, som retade
till skratt öfver det hela: karlens säfliga berättande,
de kringståendes glada miner och de i portgången
utplockade sakerna, hvilka helt och hållet skilde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free