Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver axeln, då han hörde någon komma, och steg
höfligt åt sidan.
— Min herre, började Greta mycket sakta, ty
hon hade med ens blifvit så blyg, att rösten lät
tjock och grötig.
Målaren bugade sig och iakttog en afvaktande
hållning.
Gretas förlägenhet ökades och endast med stor
ansträngning lyckades hon tvinga sig att fortsätta.
— Ni får inte bli ond, men jag stod nyss
utanför och... och... Hon sökte ord, log
hjälplöst och brast slutligen i ett flickaktigt skratt.
Den andres ögon riktades spörjande mot henne,
men han var en person, som alltid såg något lustigt
i hvarje småsak, han log, han med. Det hjälpte
Greta förbi hennes förlägenhet och hackande och
stammande sade hon den unge mannen, att han
och hans kamrat voro hjärtligt välkomna, ifall
de ville bo... ja, han förstod nog. Tyckte han
om den lilla gafvelkammaren... en doktor hade
bott där förut, så den var visst inte dålig, bara
man inte hade för stora anspråk, och... joo...
kanske... Lyckligtvis befriades hon från
fortsättningen, i hvilken hon hotade att ohjälpligt trassla
in sig, ty den andre utbrast:
— Är det inte som jag alltid sagt, det finns
en särskild försyn för fattiga målare. Funnes inte
den, skulle hvarenda en svultit ihjäl för länge
sedan. Om vi vill... i natt skulle jag vara
tacksam för att få kinesa i en vedbod. — Oväntadt
drogos ögonbrynen ihop och hans min blef
bekymrad. — Säg mig, det är väl inte något jäkla nytt
hus?
Greta lugnade honom i detta afseende och
sade sitt namn jämte gata och husnummer. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
