Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en liopskrynklad femkronorssedel ur västfickan
sade han:
— Ursäkta, herr Malm, Löf och jag äro äldre
bekanta.
Karlsson nappade sedeln och stoppade den
på sig.
— Orkar du gå eller ska’ vi taga en droska?
vände han sig till Löf, som återhämtat sig något.
— Jag tror nog ... för resten blir det väl
bättre i sommar.
— Yi ä’ bara i oktober än. Du får låna min
ytterrock, jag är inte sjuk. — Karlsson klädde på
honom, och när de voro färdiga, kastade han
bakom sig: — Ni kan gärna vänta, vi ä’ här igen 0111
en timme eller så. — Och innan den obeslutsamme
Löf hunnit göra en invändning, drog han honom
med sig.
Det blef alldeles tyst i kammaren, där de tre
kvarvarande sutto försjunkna i sina egna tankar.
Sven och Blixt voro bägge röda i ansiktet, men
Eks blekhet hade ökats ännu mer, och ur hans
drömmande ögon lyste rädsla. Sven betraktade
honom förstulet från sidan och tänkte:
— Han är också sjuklig. — Oväntadt kände
han tårarne tränga fram och utan att söka hindra
det, lät han dem rinna, det var så nedslående allt
detta. Blixt tycktes mala sönder en ed mellan
tänderna och nickade under tiden åt Sven. Ek
låtsade ej se deras minspel, men det arbetade inom
honom, och hastigt lutade han sig mot soffkarmen
och började gråta högt. Då förstod Sven, att
bägge visste Löf vara obotligt sjuk.
När Karlsson och Löf efter ungefär en timme
kommo tillbaka, sågo alla tre frågande på den förre.
Han höjde vresigt på axlarne och skakade hufvudet.
— Nåå? sade Blixt slutligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
