Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Pengar, morrade Karlsson.
— Jaså på det viset. — Blixt rynkade
fundersamt pannhuden. — Litet kan jag nog skaffa, men . ..
— Gör det! — Karlsson gick af och an med
stormsteg. — Nåja, det är väl så godt, jag säger
det, han måste till ett sanatorium . . . han måste .. .
Löf satt vid kakelugnen och stirrade ut i
rymden, som om det hela knappt angått honom. Han
log emellanåt och nickade som i drömmar mot en
osynlig vän. Så mötte han Eks skrämda ögon,
reste sig stillsamt och gick och lade sina händer
på hans axlar. Det märktes, att båda ansågo sig
hafva en gemensam hemlighet och utan ord
meddelade de sig med hvarandra.
Sven passade på, då Karlsson gick förbi, och
hviskade:
— Får jag fråga mor, ifall . . .
— Nej tack! svarade han rörd. — Nu skall
det visa sig, livad Kalle Karlsson duger till.
En stund senare gingo besökarne tysta och
tankfulla . . . Tre dagar efteråt följde de Löf till
centralstationen. Han tackade dem vänligt därför
men i hans frånvarande sätt låg något, som utvisade,
att han redan trodde sin räkning med lifvet
uppgjord. Han svarade ingenting på kamraternas glada
utrop, han endast nickade då och då, som om han
för länge sedan insett, hur gagnlöst allt var . . .
hopp liksom fruktan.
Utanför stationen sade Ek adjö och skyndade
halfspringande sin väg. Karlsson, Blixt och Sven
gjorde sällskap. De gingo tigande en stund, tills
Karlsson plötsligt stannade och med gnistrande
vrede utbrast.
— Det är nedrigt anfäkta och regera . . .!
— Jaså, du tror . . ? frågade Blixt sakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
