Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för all visad vänlighet och gled ut ur synkretsen.
Greta gaf knappt akt därpå, hon log precis lika
vänligt, när han gick, som när han kom en gång.
Efter hans flyttning bredde sig tystnaden tung
öfver det gamla huset, det tycktes sjunka djupare
ned i jorden, blifva fulare och gråare. Greta märkte
det ej, hon var glad åt lugnet, som tillät henne
att ostörd tänka på och drömma om Sven. Dagarne
gingo. I sin ensamhet fylld af minnen satt modren
och fantiserade om sin präktige gosse, som snart .. .
tyvärr icke allt för snart skulle vända tillbaka igen.
Ibland gjorde hon en promenad ut till kyrkogården
och prydde en graf, det, som en gång skulle blifva
hennes, ökade förpliktelserna mot de döda.
Dagarne gingo. Ingenting störde stillheten i
det gamla huset, där Marta tassade omkring med
filttofflor på fotterna. Allt var harmoniskt lugn
och slöt Greta ögonen, tyckte hon sig ofta höra
två händer på en osynlig klaviatur spela något
underbart vackert för henne. Den ena handen
accompagnerade i basen, värdigt och stillsamt, den
spelade minnenas melodi, den andra kvittrade uppe
i diskanten en glad visa om rika löften och soliga
dagar, som skulle komma. Hon nickade takten
till denna musik, som bestod af två olika
kompositioner, hvilka oupplösligt hörde samman. Och under
tiden gladde hon sig åt, att dagarne gingo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
