Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
an, lade hufvudet på sned och blundade med ena
ögat — monocel begagnade han ej, då det arbetades
— och rättade eller hjälpte. Den individuella
friheten var afskaffad . . . sacre, blif fullfjädrad, min
unge vän, sedan . . . sacre . . . skola vi tala om
frihet. — Försökte någon opponera, kom han snart
under fund med, att Jordanet menade, hvad han
nu sade. — Lyd eller gå er väg, herre, ljöd det —
annan frihet finns ej . . . sacre . . . frihet . . . sedan
har jag sagt; nu äger ni förmånen att vara min
elev, nu bestämmer jag allt . . . sacre . . . allt . . .
Man lydde obetingadt, så snart Jordanet talade
ur den tonen, han hade ett par blixtrande ögon,
stark stämma och fast vilja. Den ende, som ej genast
böjde sig var Sven, han gjorde motstånd, när
mästaren en dag kategoriskt befallde honom ändra
uppfattning. Ett par sekunder mötte eleven trotsigt
sin lärares blick, sedan svängde Jordanet rundt på
klacken och gick mumlande något om, att han höll
af den där långe, ljushårige, drömsjuke tjurskallen
. . . sacre . . . har att vänta af honom . . . alltså
väntar jag . . .
Det var ett prof Sven anställt, och han blef
mycket nedslagen, då Jordanet utan ett ord vände
honom ryggen. Ofta nog i en människas lif
kommer tviflet och snärjer henne i sina polyparmar.
Ibland smyger det sig på mjuka tassar efter och
naggar henne i ryggen, stundom reser det sig i
hennes väg och hväser ett hånfullt: själf bedrägeri.
Öfver Sven hade det fallit lik en tung börda, från
hvilken han först sökte befria sig och som han,
när det ej lyckades, trött släpade vidare. Då han
gjort det en tid, trodde han sig förstå, att den
misstämning, som så länge förföljt honom, ej var
annat än insikten om sin egen oförmåga. Och som
han grubblade, blef det honom klart, att han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
