- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
188

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lifsuppgift valt något, som han ej ägde krafter att
fullfölja. Efter en strid, hvilken beröfvade honom
all styrka, erkände han det. Och bruten af att icke
våga tro på sig själf, skref han ett långt bref till
modren för att underrätta henne om sin snart
förestående hemkomst.

Brefvet blef aldrig afsändt, ty med ens kastade
han sig öfver sitt arbete, fast besluten att till det
yttersta pröfva sig själf. Knappt hade han börjat,
förrän det han ansåg vara sin uppgift fångade
honom. Därmed trodde han sig veta, att tviflen
varit en sjukdom, som han bort kämpa sig igenom.
Glad och styrkt däraf skref han ett nytt bref, fylldt
af jubel och skyhöga förhoppningar. Nu hade han
ändtligen funnit sin väg, nu började hans kamp för
sitt mål.

Det brefvet blef heller icke afsändt, ty oron
öfver att han möjligen begått ett nytt misstag,
dröjde ännu kvar i hans inre. Den fanns där som
en svag värk och skrämde honom, hvar gång han
tänkte på den. Han ville hvarken bedraga sig eller
andra och väntade. Under tiden iakttog han med
sjuklig ifver allt kring sig.

Hans närmaste granne på ateliern var först
en liten gulhyad företeelse, hvars blanka
pepparkorn till ögon sågo allt, och hvars flinka fingrar, till
små, näpna tingestar, formade det ögonen fångade.
Den lille mannens skickliga händer lärde sig hvarje
konstgrepp med förvånande snabbhet och sedan
han liksom på lek trollat fram något af det, han
märkt de öfriga göra, roade han sig med att välja
ut något annat och fullborda äfven det. För honom
fanns ingenting af det högtidliga allvaret i nordbons
sökande, han såg endast ytan och frågade ej efter
mer. Han hade en dag infunnit sig af vetgirighet
och stannade för att tillägna sig, hvad västerlandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free