- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
195

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag heter Wolkow, sade han tvärt —
Andrej Wolkow. Jag vågar säga er det, emedan
jag litar på, att ni ej skall förråda mig. Jag är
icke skulptör och kommer aldrig att blifva det.
Till för ett par månader sedan studerade jag
medicin, min afsikt var att blifva läkare och efter af*
lagd examen slå mig ned någonstädes i mitt
hemland för att hjälpa och upplysa. Men det gick ej
som jag hoppats, jag och några kamrater nödgades
fly, vi förmådde ej afhålla oss från att tänka. Yi
slogo oss ned i Genéve och där hörde jag för
första gången samma ord, som i dag kom mina
nerver att svika mig. Jag var snart medlem af
en hemlig förening. — Hvad vi gjorde? Yi drömde
och hoppades. Det skrefs också en hel del, mest
bref till liktänkande. Den djärfvaste bland oss
var... nåja, hvad han hette hör ej hit. Han blef
vår ledare och vi följde honom blindt, som endast
mycket unga och mycket stora entusiaster göra.
När han sade: »nu», förstodo vi, hvad han menade.
Yi voro tolf, som ämnade draga åstad till vårt
fosterland. Innanför fodret i våra kläder gömdes
flygskrifter, mellan dubbelbottnarne i våra koffertar
funnos sådana, på alla upptänkliga men som säkra
ansedda ställen lågo de. Afsikten var att sprida
dem bland våra fattiga bröder, bringa litet
upplysning och gifva några råd. Två och två i sällskap
skulle vi smyga oss öfver gränsen för att åt dem,
som ingenting visste, dela med oss af vårt vetande.

Han, livars namn jag icke vill nämna — jag
har lofvat mig att aldrig göra det — hade skaffat
oss våra pass och sagt, hvilka vägar vi borde
följa. Elfva nådde gränsen och försvunno sedan
spårlöst, han var vår angifvare. Ifall han var
betald spion eller sviktade i sista stunden, vet jag
ej, endast att han angaf sina kamrater.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free