- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
194

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tänkt någon gång . . . riktigt på allvar? Har ni
sedan vågat följa er egen tanke på dess svindlande
färd mot höjden eller djupet? — Och då Sven,
förundrad öfver hans oväntade häftighet, tigande
såg ned på honom, svarade han själf: — Nej, ty
då skulle ni inte lefva. Ser ni, det är farligt att
tänka ärligt, tanken är vår obevekligaste fiende.
Den föder ord och den ynglar af sig handlingar,
den skapar ibland men förstör oftare, den tänder
och väcker. .. den dödar. — Jag har tänkt mig
sjuk af harm öfver min maktlöshet. Nu håller jag
på att tro mig frisk igen . ..

Sven lyssnade förströdd till de med monoton
stämma sagda meningarne, ur hvilka gatans larm.
stundom ref bort några ord, så att det blef honom
ytterst svårt att följa sammanhanget. Petrovitj
märkte det och tilläde utan att höja rösten:

— Det är enfaldigt af mig att säga er detta
på gatan, men vill ni följa mig till min bostad
så...

Sven samtyckte med en nick och de gingo
vidare. Efter en halftimmes promenad nådde de
en stadsdel, dit Sven ännu aldrig råkat styra kosan.
Ju närmare de kommo målet för sin vandring,
desto mer påskyndade Petrovitj sina steg och efter
flere förvillande krokvägar, snabba vändningar kring
hörn, hvilka Sven tyckte sig hafva passerat kort
förut, men hvarom han på grund af den andres
brådska ej hann öfvertyga sig, stodo de vid en
mörk portgång. Företrädd af Petrovitj klättrade
Sven uppför en rad branta trappor, gick genom en
lång korridor, klättrade åter vidare och befann sig
slutligen i en trång vindskammare, blott möblerad
med en stol, ett bord och en fällsäng. Petrovitj
tände ett ljus och bjöd Sven taga plats, själf stod
han midt på golfvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free