- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
209

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något, som slöt sig kring honom och för alltid tog
honom fången. Förnimmelsen var dock uteslutande
behaglig, och plötsligt, utan att själf veta om det,
sträckte han händerna mot mannen framför sig.

— En vän, ser jag, sade den puckelryggige
och Sven erhöll ny anledning till förundran, då
han han hörde stämmans rikedom på välljud.

Sven nickade och Wolkow, som ställt sig vid
hans sida, gjorde detsamma.

— Då är jag trygg, fortfor främlingen och
släppte de båda händer, som tryckt hans. När det
skedde, märkte Sven först, att den andre hållit
dem fast en stund. — Wolkow, sade han till denne

— jag fruktar, att man är dig på spåret. Den, som
vi liälst skulle se aflägsnad långt härifrån, finns i
Paris. Det vore hårdt, ifall ett missförstånd
be-röfvade oss vårt arbetes frukter just nu, när allt
är nästan färdigt.

— Tror ni . . . ? Wolkow såg sig bleknande
omkring oi rummet.

— Ali nej, fara är väl icke å färde, men det
är nog klokast att iakttaga en viss försiktighet.
Jag har sökt stället, där du och Muller kunde gömma
er och arbeta i lugn, och jag har funnit det. Ett
litet hus i stadens utkant, men jag vågar ej hyra
det, man skall antagligen önska veta, hvem jag är.
Jag har aldrig sagt en osanning och jag vill icke
göra det, icke ens nu. Muller, en man med
arbetarhänder och en kammarlärds hållning, skulle
ohjälpligt trassla in sig i motsägelser, om han uppträdde
som hyresgäst. Malatesta reser för vår räkning
och kommer ej hit förrän efter ett par veckor.
Du, Andrej, vore den lämpligaste, men vi begingo
ett stort misstag, då vi gjorde dig till en fattig
konstnär, du borde hafva blifvit en rik man, en
nabob, som icke frågade efter hvad hans nycker

Det gamla huset, II. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free