- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
208

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Plötsligt vek ångestkänslan för något annat,
och han befann sig oväntadt midt inne i gossens
sommardrömmar. Han låg på en skroflig berghäll
och hörde vågskvalpet ljuda däremot. Han såg
himlen klarblå och med små ulliga molntappar i det
genomskinliga högt uppe. Bredvid honom funnos
några små lerhögar, ett barns meningslöst valda
leksaker. — Han slöt ögonen och lyssnade, han
tyckte, att böljsången och vindsuset buro till honom
ett svagt eko af det mäktiga dån, han nyss hört,
af den ropande rösten.

— Ändringen är nödvändig . . . Wolkow
liäj-dade sig och vände ansiktet mot dörren, han hade
hört en svag knackning ljuda däx^emot.

Äfven Sven, som satt på samma stol, där han
setat hvarje afton en hel veckas tid för att lyssna
till den andre, blef förvånad öfver att någon sökte
honom, hvilken sagt sig ej äga en enda bekant
i Paris. Wolkow gick och öppnade. Han uppgaf
ett svagt glädjerop, när en puckelryggig man steg
öfver tröskeln. Af hans min och den häftighet,
hvarmed han skyndade att fatta den inträdandes
händer, anade Sven, hvem nykomlingen var.

Så snart de båda männen hälsat hvarandra,
gick främlingen och ställde sig framför Sven. Hans
stora ögon lyste af sorg men voro på samma
gång-genomträngande skarpa. Det föreföll, som visste
han sig äga förmågan att se allt, men som önskade
han ej visa det. Sven mötte lugnt hans blick och
öfverraskade sig med att söka bestämma färgen på
dessa båda forskande ögon. Men han glömde det
nästan genast, ty han fann sig underbart värmd af,
att någon ville betrakta honom på detta sätt. Och
knappt hade han kännt det så, förrän han greps
af en lätt svindel. Han tyckte sig sjunka ned i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free