Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet ingen, som sprider ett sådant lugn kring sig
som Johannes. Hör jag ljudet af hans röst, känner
jag mig lycklig, och ser jag in i hans ögon är det,
som om jag mottog en stor gåfva. Jag har sett
uttrycket drunkna i någons blick, nu vet jag, hvad
det betyder och hur sannt det är — — —
Lifvet är ingenting annat än en bedröflig
växling mellan smärta och leda, påstår Muller.—Han,
Wolkow och jag sitta hvar afton och samtala, d. v. s.
jag hör på dem. — Det medvetslösa tillståndet,
som Muller kallar sömnen, utgör det enda behagliga
afbrottet i vår för öfrigt sorgliga tillvaro. Allt
annat är bedrägeri eller villfarelse. För att icke
låta öfverrumpla sig af något, som han benämner
den medfödda viljan att lefva, har Muller småningom
öfvat sig att undvara sömn. Han förklarar den
vara ett bedöfningsmedel, hvilket vi använda
ungefär som sjuklingar taga medicin. Genom att hvila
under natten hämta vi krafter till dagens lidanden.
Att hängifva sig åt sömn liknar han vid missbruk
af alkohol eller nikotin. Skulle lidandet verkligen
vara det högsta, som kan nås, är det orätt att
undandraga sig detsamma och således en feghet
att stimulera sig med sömn liksom med alkohol
eller dyl. År det däremot icke människans uppgift,
bör det med hvarje till buds stående medel rotas ut.
»I varandet», afslutade han samtalet—»hafva alla, som
födts till människor, samma andel och till de
förmåner, det kan skänka, äga alla utan undantag lika rätta
Jag fattar icke allt detta, men Wolkow tycks
göra det. När Muller talar, låter det för mina öron
som rasslet af järn mot järn. Och hvad han denna
kväll sade, innan han gick upp för att kontrollera
sina beräkningar, skall jag aldrig glömma. På
Wol-kows uppmaning att skrifva ned sina tankar,
svarade han: »Allt är redan tänkt förut. Det skrifs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
